Mothers of Dales svarar på mejlfrågor:

-Så bra att ni startat upp nått i Stockholm, det är ju verkligen dött på många vis! Hur kom ni på idén?

– Den växte fram ur en sorg för att det är så otroligt många bra verk som visas runt om i världen men inte här i Stockholm. Vi är ju småbarnsmorsor och då e det ju lite mer komplicerat att resa runt och kolla på grejer hela tiden. Och va tusan varför kommer så få bra saker hit till Stockholm egentligen. Särskilt gästspel som är mer åt teaterhållet. Det finns verkligen en lucka att fylla, så vi ba tänkte okej rå – vi fyller i lite här då.

-Ja alltså det är ju som vår terapi kan vi säga. En gemensam gruppterapi.

-En viktig sak för oss är också att det fria kulturlivet och institutionerna ska samarbeta mer. Inte bara att publikerna ska blandas utan för att vi har som långsiktigt mål att End Fest ska byggas i samarbete med både fria livet och institutionerna.

 

-Varför heter det End Fest? Det låter så himla deppigt…

– Jo det är lite deppigt kanske. Vi lockades iallafall av tanken på att det finns ett tydligt slut och att det därmed inte går att skjuta saker på framtiden, utan att de bara måste hända nu.

-Medan vi har arbetat med End Fest har vi också insett att slutet har så mycket med nuet att göra. Alltså om vi står vid ruinens brant är vi mer närvarande i nuet än någonsin. Så tänker vi oss att detta är slutet borde vi kunna definiera nuet och det som är viktigt mer precist.

-Det blev också som en bra modell/sinnesstämmning när vi pratade med de olika institutionerna vi jobbar med. Att om slutet är här är det lika bra att riska allt och bara köra, varför hålla på och safea och köra på trygga vanliga kort när det kanske inte finns nån framtid om en vecka. End Fest blir liksom en chans att realisera drömprojekt.

-Exakt, vem bryr sig om biljettintäkter eller tex om folk inte gillar om världen ändå går under dagen efter?

 

-Har ni klimatångest?

-Ja.

-Om vi ser på världen från det perspektivet så har vi ju gått in i fasen för slutet, så klimatångesten har varit en av många inspirationskällor, kanske vi kan säga?

 

-Är det här en festival eller?

-Ja, alltså… typ. Vi kallar det för en evighetsfestival vilket är en motsägelse förstås. Festivaler precis som projekt är ju per definition något som har en början och ett slut. Festivaler brukar också behöva inordna sig under regeln att återkomma vid samma tidpunkt varje år, och dessutom likna den förra upplagan i tex storlek och format.

-Fast i början ville vi göra en festival, mer konventionellt liksom. Sen förstod vi mer och mer vad det var vi ville åt och då blev en vanlig festival inte tillräckligt. Vi vill ha mer kontinuitet, större frihet och flexibilitet. Festivaler är ju ofta en gång per år så då skulle vi ju behöva vänta så länge till nästa gång. Nu kör vi mer på lust och när det funkar med de vi jobbar med.

– Mer zen och mer frihet.

 

-So if I understand you right.. It’s the end of the world and you, like: “Let’s go to a performance”.  Come on, is that what you think people would do?

-No, I think you have misunderstood something.

– Yes it might be better to run than go and see a show…. Depending on what kind of endings of course. In some endings it could for sure be better with shows. But thats not the point.

-Kan inte ni förklara det här “konst för konstens egen skull” Jag fattar inte poängen.

-Ja, eller vänd på det, som om att konst skulle vara för någon annans skull, är det ens konst då? För mig handlar det om att anledningen till att konst ska få finnas inte hänger på om den är nyttig. Sen kan ju konst råka vara samhällsnyttig eller whatever liksom, sälja hotellnätter och fungera som medicin. Men det får inte vara syftet.

– Det är ju jobbigt när konstnärer tror att de måste göra verk som ska prata om något nyttigt, vara helt rätt och gott för att anpassa sig till hur man får pengar samt att konsten är ett verktyg för något annat (att göra samhället bättre?).

-Sen lever vi ju i en marknadsekonomi och det medför en massa negativt för konsten, faran är när konstnärer börjar anpassa sig efter marknadsekonomins villkor, medvetet eller omedvetet.

 

-Ni är ju producenter, tycker ni att just ni ska göra en festival?

-Öh tja alltså vi tänkte ju det.

-Alltså vänd på frågan, varför skulle vi inte kunna göra en festival?

– Vi har lärt oss att vara producenter själva också, inte gått nån praktisk utbildning – vi har båda läst teori bara, på kulturvetarprogrammet på Stockholms universitet och där lär man sig ju inte hur man ska producera olika saker. Så vi kanske har hybris men tänkte att vi kan göra festival också.

-Nä haha DIY. Nu kanske de tänker “Va, är ni inte ens riktiga producenter?” Haha.

-Det känns också ganska befriande att göra en festival där inte nåns kuratoriella praktik är överordnad konsten som presenteras. Vi vill ju snarare skapa synergieffekter för konsten i Stockholm. Göra sånt som vi gjort i många år som producenter, men att nu mer kunna styra och göra fler val själva. Att det ska bli fler bra saker som konstnärer och publik kan få ta del av.

-Ja, alltså vi menar ju inte att slutet är ett tema för hela programmet, utan är snarare vår ingång i formatet och att faktiskt göra något. End Fest är ju bara ett namn.

-Fejkar ni er norrländska för att verka coolare?

-Ja, det är bara image. Sorry.

-Nejdå det där var ett skämt. Vi är båda uppvuxna i norrland.

– Fast du är mer hardcorenorrlänning Stina.

-Varför har ni programlagt två olika gubbar som heter Mårten? Blir inte det lite ofeministiskt?

– Hmmm, knepig fråga. Det i sig är väl inte en feministisk handling, att programlägga två stycken dudes som heter samma sak. Vi gillar ju kvinnor bäst, jobbar helst med andra kvinnor och väljer att stötta en kvinna framför en man nästan alla gånger.

-Vi valde ju att presentera dem för att de säger något om klimatet idag, dels vilka de är förstås men också hur de ser på dans och teater som begrepp. De har båda en så kallad expanderad syn. Och är väldigt bra konstnärer som är viktiga för fältet.

– Sen vill vi ju inte vara ett slags litet kulturråd, så att vi gör en festival där varje liten enhet är representerad osv varje gång vi gör något. Vi vill såklart ta ansvar men tycker inte att det behöver göras allt på en gång, finns risk att det blir mest mellanmjölk eller inget alls då. Ängsligt och tråkigt.

-Jag är typ kär i er. Är ni singlar?

– Nej vi e sniglar. Föder jättemånga barn hela tiden också.

 

-Ni har så snygga kläder hela tiden. Var handlar ni?

-Tack! Vi handlar i Stockholm.

– Mest på internet pga tidsbrist –  så enkelt att beställa hemma när ungarna sover.

 

Tack för alla fina frågor! Ni vet var vi finns!

info@endfest.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *